I heard the voices of friends vanished and gone

Midsommar firades alltså på (i) lövskär och efter att vi rullat mot Luleå och efter många om och men plockat upp herr Pilerot så bar det av mot stugan.
När vi väl hade blivit avsläppta på rätt adress så slog vi ganska snabbt fast att ordet stuga inte gjorde detta bygge rättvisa.
Det var en hejdundrande stuga kort och gott.

Festen då?
PPPP
Mycket trevligt folk och mycket intriger fast jag själv höll en tämligen låg profil men alltid trevligt.

Maten då?

PPP
Säga vad man vill om flintastek men guds gåva till människan är det inte. Helt duglig men i kombination med att ugnen la av och våra pommes blev lidande av detta så är betyget en svag trea.

Elias okända vänner:
PPPPP
Väldigt trevliga och lätta att lära känna , sen det som drog upp betyget det sista snäppet var ju såklart...

Bruce Springsteen-faktor:
PPPP
Tack vare dessa herrars eminenta musiksmak så fick jag min dagliga dos bra musik och även senare på kvällen då gitarren plockades fram så var det i huvudsak springsteen som spelades.


Mycket bra kväll med andra ord.
Damerna från gammelstaden var trevliga som alltid och även om Albin inte var på toppenhumör så var helheten mycket väl godkänd.
Albin har ett ordspråk när saker är mindre roliga "Spräng skiten" . Detta bygger han sitt liv runt, ta chansen och gör det du också.

Näe tack vare den ringa sömnen jag bjöds på så tänkte jag nu dra mig tillbaka och sova ett slag.

Det är fortfarande tyst runt Oskar, the word on the street säger att han hustlat sin mors telefon men att få tag i det numret verkar lika lätt som att vinna mot Joseph Fritzl i mustasch-kampen.
Inget lätt uppgift med andra ord!


Då det varit mycket musik och jag inte hittade något roligt klipp och inga bilder så får ni här ett sjuhelvetes mål av Arsenals brassekroat.

I år vinner Arsenal... (Hoppas jag)

Sov gott

London Calling

Ska väl nu försöka att i sanningens namn försöka berätta en historia om när jag for till England, närmare bestämt London.

Det hela började en gång för länge länge sedan (19/2) då planet mot Stockholm bar av. Jag och min far landande hungriga och något jetlagade på Arlanda och bestämde oss tidigt för att låta Pizza hut få stå för färdkosten. Mätta och ganska belåtna så gick vi bort mot utrikesterminalerna och då det var ett bra tag kvar till planet faktiskt skulle lyfta så drog vi i oss varsin kopp svindyrt kaffe och jag försjönk ner i min nyinköpt bok Snömannen av Jo Nesbo.
Sedan flög vi mot London där vi mötte upp med Jens "vitås Riquelme" Öjemar som hälsade oss välkommen och visade oss till vårat hostel.

Betyg så här långt?

Pizza hut- PPPP Bra pris och god pizza och sen att dom hade nån skum men mycket god pizzasallad till det drog icke ner betyget.

Jetlag-PPPPP När vi landade i London visste jag inte om det var dag eller natt, mörkt eller ljust , sommar eller vinter. Jetlagen var total.

Snömannen PPPP Mycket bra bok som jag redan uppmärksammat här men kan säga så här i efterhand att alla dör. Mycket bra bok som ni borde läsa.

Flygplanskäk- PPP Inte dåligt alls men ingen bal på slottet som man säger. Macka med isvatten till.

London- PPPP när vi flög in över London var det kväll och mörkt, hela staden lyste upp mot en och bara det var en häftig upplevelse, när vi väl kommit oss fram till hostelet så hade vi sett lite av tunnelbanan och en liten liten del av norra london. Tunnelbanan var sliten och även endel hus men inflygningen var magnifik så den drar upp betyget rejält.

Hostelet- PPP Basic , trevlig personal och ett uppehållsrum med billjard och tv. Dock sov vi alltid i rum med andra vilket inte var så illa som jag trott innan men likväl en nackdel att man inte kan skrika "Eboue Eboue Eboue" varje gång man kom hem om kvällen.

Som ni kanske förstår så skriver jag mer detta inlägg för att själv komma ihåg London om två veckor.



Ska lägga in egna bilder tids nog men nu sitter jag hos Johan och chill4r.

Fortsättning följer...