måndag 11 januari 2010

Man behöver inte veta vart man ska man behöver bara veta att man ska komma dit

Idag var det alltså dags att återigen återse skolbyggnaden i Haparanda efter ett mer än lovligt fint jullov.
Lovet bjöd på flera fina häng och kan väl summera några av dessa här så att jag kommer ihåg dessa om 10 år.

-Nyår i timringen var mycket trevligt trotts att vi faktiskt inte var en sådan till antalet ansenlig skara.

-Baket med Ellen Johansson blev både gott och sånär som på några småmissar (väldigt små) helt felfritt.

-Innebandyn som Johan har beskrivit här nedan var mycket uppskattad. Skulle dock be er alla att hämta saltkaret innan ni läser hans skapelse då den bör tas med en stor nypa salt.

-Badet i boden var kanon, då man fortare än någon kunnat ana hittade tillbaka till den tolvåring som man trodde man lämnat gråtande på en fotbollsplan i Vitå och prövade på alla åkturer. Lyckades även vinna den prestigefyllda tävlingen "Årets delfin" efter min fantastiska tid i det blåa röret.

-Bordshockeyn på julafton. En kommande tradition månne?
Sen att Olof var ett monster på bordshockey berör mig inte i ryggen då jag nu ligger i hårdträning.

-Tennisen mot mina forna klasskamrater. Att sedan mina stenhårda grundslag och säkra baslinjespel blev nedplockat på jorden båda av Dags finess och Max Wiiks förmåga att aldrig ge upp påverkar mig inte alls. Utan istället som det stålpsyke jag är känd som så kom jag tillbaka starkt och krossade tungt favorittippade Matsy mats.
Hoppas även detta blir en tradition men det ska nog inte vara svårt att ordna.

Detta plus mycket mycket mera gjorde detta till ett fin fint lov gott folk.

Nu ska jag träna gitarr och sedan sova.

Tack för mig, nu ska jag förövrigt komma igång med bloggandet så nu behöver ni inte gråta mer.
Sluta nu gråta för all det.
SLUTA!

Inga kommentarer: