Fan, jag lärde mig att i tidensbegynelse att min ska inte lova saker kors och tvärs för 90% kommer man ändå inte att hålla. Men ändå kommer man med dessa lovord och förhoppningar för att sedan svika. Varför gör man det egentligen? Är det för att man tänker att man ska vara så bra man kan och visa upp en sida om en själv att man pigg och handlingskraftig? Men vad spelar det för roll när man ändå vet att man kommer välja den bekväma vägen nio gånger av tio. Man känner kanske för en sekund att man är en duktig människa och få andra att se på en på ett positivare sett fast man är(för att utrycka det milt)"en slö fan"!
Ni kära läsare(om ni finns)har nog redan innan jag ens gick ut med att det eventuellt kommer ett blogginlägg om stockholm insett att det inte kommer komma och gått vidare med era liv. Det har gått alldeles för långt att man ska minnas vad som hände. Det har gått så långt att jag börjat fundera om resan bara var en dröm.
Nä, det har nog inget med att kännas sig duktig när man lovar saker hit och dit, utan det finns nog bara ett vettig svar och det är fan enda sättet att hålla folk lugna som vill ha något eller ge bort, hälsa på, hälsa bort. Ger man dem endast ett nej då ska det övertalas och övertygas, och då är det lättast att bara lova något och sen strunta i det. Visst ringer dem igen men då är det bara att lova på igen så hålls dem lugna ett tag iaf.
Varför inte göra alla dessa saker eller åtminstone några undrar ni, någon måste ju vara skoj? Svaret är enkelt mina vänner "man är en slö fan"(för att utrycka det milt)!
.PS. Till alla svenskalärare ute på webben, ingen rättstavning här inte! .DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar