I make my way through this darkness
Nu är det alltså dags att ta skeden i vacker hand och skriva ihop ett inlägg om den här bloggens ettårsdag och allt vad det innebär.
Att lyckas hålla igång en blogg i ett helt år är mer än dom flesta andra som får för sig att blogga lyckas med.
Och det skönaste med att ha denna virtuella dagbok att titta i gör att man inte lika lätt glömmer alla trevliga stunder man faktiskt har.
Eller vad säger vi om kvällen då jag och Wt spårade ur i look a like-träsket och då bloggen aldrig riktigt blev sig lik efter det.
Eller den gången då vi skrev efter nyår och lyckades koka ihop ett av de mest läsbara inlägg som lämnat våra fingrar. Allt från vad Liza Marklund bör användas till hur vi ska lösa det allt mer växande aids-problemet.
Johan bad oss att skriva ett inlägg där vi summerar det bästa med året men det är inte det lättaste ska ju gudarna veta men gör en lista.
Årets Mutumba-lista.
5. När jag satte min fot på dom brittiska öarna för första gången och fick gå på en Arsenal-match. Experterna klagar på att emirates är en tråkig arena för att det inte skriks mycket men jag tycker likväl att det var bland det mer mäktiga man sett.
När Van Persie tryckte in straffen och hela publiken jublade, möcke bra.
Att jag såhär 9 månader efter fortfarande kan sitta och förundras hur bra Denilson var och hur man såg spelet på ett helt annat sett än på tv gör att det minnet kommer finnas kvar länge än.
4. Nu kommer det konstigaste på den här listan, det jag såhär i efterhand har fattat hur mycket jag verkligen tyckte om:
Alla luncher ute på stan med efterföljande häng (Tieensu-häng). Där diskuterades mängder av fotboll och humor. Något jag inte alls får ventilera på samma sätt i världens nordligaste bandymetropol.
Att gå från att diskutera fotboll och allt därikring med medföljande interna skämt och dylikt till att inte prata fotboll alls och inte skämta i närheten av samma banor gör att jag ser tillbaks (som så många andra) på gymnasietiden och känner en rätt stor portion saknad.
3. Att ta studenten/Ta körkort. De saker som man kände skulle göra ens liv komplett och göra att man tillslut blev vuxen kom fortare än man kunnat ana och var just så underbara som man trott. Men säg den lycka som varar för evigt . Att körkortet inte uppskattas i närheten så mycket som man borde nu beror på att efter en månad var man van och nu krävs det nog att man tappar det för att man ska inse hur skönt det är .
Studenten längtade man efter de sista fem åren av skolan och när den väl dök upp var det ett enda glädjerus men ganska snart blev det till funderingar på vad fan som händer härnäst men likväl ett minne som heter duga.
Dock blev man ju knappast vuxen av det heller...
2. Helhelgen i Stockholm med bröderna Öjemar ,Zlatan och 2x Springsteen var bland det mäktigaste jag varit med om.
Det var så mycket intryck att hjärnan inte visste vad den skulle ta sig till men Springsteen var grym och om Kim satt straffen hade förmodligen matchen blivit något av det bättre man upplevt också.
Bra GT, Bra Kebab, Bra Tennis av Söderling, Bra musik, Bra sällskap.
1. Att hela sommaren bestod av en lagom portion jobb som gjorde att jag hade råd att göra det jag ville och samtidigt tid att göra det.
Det innebar att jag hann träffa alla vänner som nu vände hem igen och gång efter annan vinna i Halo och gång efter annan bli sönderkapad av Johan på fotbollsplanen bakom Öjemarsch.
Sommaren är alltså min etta. Detta var sommaren då jag blev mer och mer förälskad i fotbollen och så fort man var less på den fanns mängder av annat att hitta på.
Det här var också jag träffade den underbara tjej jag nu spenderar så mycket tid jag kan med.
En kanonsommar helt enkelt!
Känner att mutumba-listor som denna lätt kan bli ett överdrivet drömmande tillbaka men i lagom dos är det inte fel.
Nu måste jag hoppa in i duschen då jag har en konsert ikväll , och ett sätt att vinna publikens hjärta är ju att lukta gott.
Det var allt för mig.
Bara Wt kvar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar